Det är inte förrän man prövas som man inser hur svag man är. Livet som en oversea student är som en social bubbla, och ibland vill man bara försöka ta sig ut ur den för att andas. Fest- och alkoholhetsen gör det en aning mer utmanande.
Jag var i en nattklubb för första gången i lördags, vilket var en intressant erfarenhet. Det var som en film, men när ljuden och röken föll på en slog det mig att det var på riktigt. Vi gick upp till ovanvåningen och observerade alla scenarier på dansgolvet och baren uppifrån. Jag vet inte vilka ord som beskriver erfarenheten med rättvisa, men nattens insikt var nog att jag har varit väldigt judging för just den grupp människor som jag observerade på dansgolvet.
Vi läste Romarbrevet 1:18-32 på small group samlingen hemma hos Dave och Su. Det var som en internationell buffé från världens alla hörn, och var och en bar på sin egen story som jag säkert inte ens fick en glimt av. Vi läste om ett gäng olika synder, men det som fick mig att känna mig hemma var att det fanns en medvetenhet om att det kunde ha varit oss själva vi läste om. Man kände sig lite brusten på gudstjänsten idag.. men jag gick och skrev upp mig på youth ministry av någon anledning.
