Monica börjar få kläm på livet som Pekingbo. Man lär sig att slänga fram de oartiga blickarna och kallar på 服务员 [fu-wu-yuan] när man inte har fått sitt ris när alla rätterna snart är uppätna. Man höjer rösten tillräckligt högt när man ska 点菜 [dian-cai] och 买单 [mai-dan]. Jag börjar nog helt enkelt lära mig att bli.. kines.
Idag gick vi lite vilse när vi skulle hitta vägen till kyrkan, och jag klagade inombords och tyckte att det var jobbigt att kineser svarar att man ska gå öst, väst, norr eller söder istället för vänster eller höger. Då tänkte jag till Gud: "Du vet väl att jag har svårt med väderstreck va?" och försökte samtidigt dämpa min tillfälliga otålighet. Men när vi väl var framme, så blev allting vara en lärorik erfarenhet. För ju svårare det är att gå till kyrkan, desto mer lär man sig att uppskatta det. Det kändes som att jag var hemma när jag hörde
I called, You answered. And You came to my rescue.. .
Idag klippte jag mig för 20 rmb, så nu är jag fit for school tomollow. Han klippte mig jättelänge, så jag fick egentligen lite skuldkänslor att jag bara gav honom 20 pengar.
Kinesiska muren 5 rmb - check!
Åka cable car nedför kinesiska muren - check!
Fick mig att sakna Maggie :p
Vi träffas varje dag.
